Förr tjatade alltid föräldrarna på sina barn att dom ska sträcka på sig. Gör vi det idag ? jag tror inte det och varför skulle vi göra det ? Jag har just fyllt 40 och insett en massa viktiga väsentligheter i livet, som att man kan koka disktrasan och den blir som ny istället för att köpa nya billiga skit disktrasor och få leva med en svampig äcklig disktrasa hela tiden, kan man koka en lite dyrar trasa och den blir "underbar" igen eller att barn är meningen med livet eller att livet är en ända lång "pondus" strid - varför gå med hatten i handen när man kan få andra att göra det istället. Snällhet är en förlustaffär, jag har i 40 år envist hållit fast vid idén att snällhet lönar sig, att någonstans längre fram efter vägen får man tillbaka, men om så vore fallet skulle allt falla mig i händerna resten av livet nu när jag redan gått halva vägen. SKITSNACK - de enda som tjänar på min snällhet är dom jag är snäll mot.

Just de ... tillbaka till ämnet för dagen.

Det finns en djupare och viktigare grund till varför man ska tänka på hållningen förutom den rent fysiska (att kroppen och ryggen mår bättre om man har en bra hållning). Om man tar ett djupt andetag och behåller den ställningen eller hållningen man har när lungorna är fulla av luft. Då har man näsan i vädret, hakan högt och bröstet betonat, med denna ställning har man en aura av självsäkerhet, stolthet och makt vilket påverkar människor omkring att bemöta en med stor respekt, en respekt som lyfter mig som människa, förbättrar mitt självförtroende och min självkänsla vilket leder till att min inre pondus förstärks och det i sin tur höjer blicken, näsan och hakan vilket ger en bättre hållning .... tidigare generationer var nog inte så dumma i alla fall.

MEN Det är inte så lätt att räta på sig när man har vardagens alla tyngder och måsten på sina axlar, en ekonomi som kanske inte går ihop, en massa dagliga måsten man inte på långa vägar hinner, dåligt samvete för att man inte hinner med ungarna i den grad man skulle önska etc etc. Eftersom huvudet och hjärnan är en ganska stor del av kroppsvikten, en vikt som inte blir mindre om hjärnan blivit dunkel av alla svarta tankar man slösat sin sista värdefulla energi på att muttrande svära fram för sig själv. Då är det inte lätt att räta på sig men jag lovar ... det är värt ett försök.

Nästa gång man är trött och slut och man just är i begrepp att ännu en gång utan egentlig anledning överreagera på sitt barns irriterande fiskande efter uppmärksamhet,ska man höja mungiporna, ljusa upp sina tankar, ta ett DJUPT andetag och räta på hållningen, titta sitt barn i ögonen och låta stressen rinna av en och på så sätt bryta denna idiotiska cykel. Det kan va värt ett försök. Efter man kommit ihåg och genomfört denna övning mitt i den dagliga stridens hetta några gånger kommer man bli mer avslappnad få mer energi och få lättare att fokusera på vad som är viktigt i livet.

Nu kokar min disktrasa .... hörs senare